Myrdahls Trä, till startsidan

Varför ändträ

En ändträbräda är dyrare, tyngre och mer arbete att göra än en vanlig skärbräda. Här är vad du får för det, och vad du får stå ut med.

Fibrerna står på högkant

Ändträ är träets tvärsnitt, ytan där fibrerna slutar, som på en stubbe eller ett kapat vedträ. En ändträskärbräda är limmad av sådana bitar, så att det är fibrernas ändar du skär mot.

Ett träd är byggt av fibrer som löper på längden, som ett knippe sugrör. Sågar du en planka på vanligt sätt ligger sugrören ned, och kniven måste kapa tvärs av dem. Det är därför en vanlig skärbräda får synliga skäror med tiden, och därför eggen slöas.

I en ändträbräda är bitarna vända så att sugrören står upp. Kniven går ned mellan fibrerna i stället för att kapa dem. Den möter alltså inte trä utan luft, och glider ned i ytan.

Ytan läker

Eftersom fibrerna står upp sluter de sig igen efter kniven. Ett märke som skulle bli ett bestående spår i en vanlig bräda försvinner till stor del av sig själv i ändträ. En ändträskärbräda som används dagligen ser därför bättre ut efter ett år än en långträbräda gör.

Det gör också att ytan håller sig jämnare, och en jämn yta är lättare att hålla ren.

Ändträ i katalogen just nu

Vill du välja mönster, träslag och storlek själv går det att bygga en efter mått, från 1 750 kr.

Så uppstår mönstret

Mönstret sågas inte fram, det limmas fram i två steg. Först limmas stavar av olika träslag ihop på kant till en platta, ungefär som en randig skiva. Sedan sågas plattan tvärs över i rader.

Varje rad har nu randningen i genomskärning. Vänder man raden ett kvarts varv står ändträet upp, och limmar man ihop raderna igen blir randerna ett rutmönster. Förskjuter man varje rad en bit mot den förra blir det i stället ett murstensmönster. Samma stavar, olika mönster, beroende på hur raderna läggs.

Det är också därför ingen bräda blir den andra lik. Virket ser olika ut i varje planka, och förskjutningen blir aldrig exakt densamma.

Så blir en bräda till

Bilderna togs när schackbrädet gjordes, men vägen är densamma för varje ändträbräda: från planka till stavar, från stavar till platta, från platta till rader, och sedan om igen.

  1. En grov planka valnöt liggande på en planka lönn på sågbänken
    Fig. 1. Virket En planka valnöt och en planka lönn, sågade och torkade men ännu råa. Här väljs bitarna, en i taget, efter färg och ådring.
  2. Hyvlade plankor av valnöt och lönn på arbetsbänken
    Fig. 2. Hyvlat Efter rikt- och planhyveln är plankorna plana och vinkelräta. Först nu syns vad valnöten egentligen har för färg.
  3. Åtta stavar av valnöt och lönn uppradade varannan mörk och varannan ljus
    Fig. 3. Stavar Plankorna sågas till stavar, alla lika breda. Varannan valnöt, varannan lönn, upplagda i den ordning de ska limmas.
  4. Rader av ändträ i valnöt och lönn upplagda till ett rutmönster, ännu utan lim
    Fig. 4. Raderna vänds Stavarna har limmats till en randig platta, och plattan har sågats tvärs över i rader. Varje rad vänds ett kvarts varv så att ändträet kommer upp, och läggs förskjuten mot den förra. Här ligger de på prov, utan lim.
  5. Ändträrader i limtvingar med lim som svällt ut i fogarna
    Fig. 5. Andra limningen Raderna limmas om, nu på ända. Det är den fog som måste sitta, för ändträ rör sig mer än långträ. Limmet får svälla ut, det hyvlas bort sedan.
  6. Rutmönstret av ändträ inramat av ek och spänt i fyra tvingar
    Fig. 6. Ramen Schackbrädet får en ram av ek runt rutorna. Fyra bitar, fyra tvingar, och ett dygn att torka.
  7. Det färdiga schackbrädet i valnöt, lönn och ek, nyoljat
    Fig. 7. Färdigt Planhyvlat, slipat och oljat. Nu syns årsringarna i varje ruta, det är dem man ser i ändträ.
  8. Schackbrädet på ett bord framför en brun skinnsoffa, med pjäserna uppställda för spel
    Fig. 8. På plats Hos kunden, med pjäserna uppställda. Först här syns vad måtten blir i ett rum: brädet fyller bordet utan att ta över det. Ytan är matt med flit, så taklampan inte speglar sig i rutorna medan man tänker.

Att hyvla ändträ

Det svåraste steget är att få ändträet plant. Många avråder från planhyvel, för stålet möter fibrernas ändar och kan slita loss bitar ur kanten där brädan lämnar maskinen. Jag gör det ändå, men med två försiktighetsåtgärder. Längst bak på brädan limmas en offerbit, så att det är den och inte brädan som flisar sig, och den sågas bort efteråt. Och varje drag tar väldigt lite.

Sedan slipas ytan länge med korn 80, tills spåren efter hyveln är borta, och därefter vidare upp till 220.

Snällare mot knivarna

Det här är den vanligaste anledningen att folk byter. En vass kniv håller sig vass längre mot en ändträskärbräda. Har du lagt pengar på knivar är brädan du lägger dem mot inte en detalj.

Trä mot plast

En plastbräda är billig, lätt och går i diskmaskin. Det är dess fördelar, och de är verkliga. Men plast läker inte. Varje skåra blir kvar, och efter några år är ytan full av små spår där vatten och matrester sätter sig och där diskborsten inte når ned. Det som skärs loss ur plasten försvinner inte heller, en del av det följer med maten.

En ändträbräda vill handdiskas och oljas, det är priset. I gengäld sluter sig ytan efter kniven, eggen håller längre, och brädan blir inte uttjänt på samma sätt. Blir ytan ojämn efter många års bruk går den att slipa eller hyvla plan igen.

Vilket träslag är bäst

Inget av de fyra är fel. Alla är lövträd som tål att skäras på varje dag. Ask är hårdast och ek kommer därefter, medan lönn och valnöt är något mjukare och ungefär lika. Annars sitter skillnaden mest i färg, porer och pris.

Ek
grundpris
Ask
grundpris
Lönn
plus 100 kr
Valnöt
plus 300 kr (helt i valnöt, plus 1 250 kr)

Ek. Hård och tålig, med tydlig ådring och öppna porer. Ek innehåller garvsyra, så en kolstålskniv som blir liggande blöt mot brädan kan lämna en mörk fläck. Den gulnar något med åren.

Ask. Seg och tålig. Porerna är öppna som i ek men virket är ljusare och har så lite garvsyra att stål inte svärtar det. Ett bra val för den som vill ha ett ljust mönster utan att betala för lönn.

Lönn. Ljus och jämn, med så fina porer att ytan känns nästan slät. Det ljusa visar å andra sidan rödbetor och bär tydligare än de andra.

Valnöt. Mörk, så fläckar syns minst. Till skillnad från de andra mörknar den inte med åren utan ljusnar något i dagsljus, mot en varmare brun. Det dyraste virket att köpa hem.

Vet du inte vilket du vill ha kan du välja det naturliga mönstret i byggaren, så väljer jag bland det som finns hemma i verkstaden. Det är också det billigaste.

Vad det kostar

Ändträ är dubbelt arbete. Stavarna limmas först till en platta, plattan sågas i rader, raderna vänds ett kvarts varv och limmas om. Två limningar i stället för en, och den andra måste sitta perfekt eftersom ändträ rör sig mer än långträ. Det blir spill i varje steg. Därför kostar den mer.

Den blir också tyngre. En kraftig ändträbräda är inget man lyfter ned från hyllan i en handrörelse, den ligger hellre kvar på bänken. Och den vill oljas oftare, för ändträ suger olja som ett sugrör suger vatten. Det är ingen stor sak, men det är en sak.

När långträ är bättre

Ska brädan hängas upp, bäras fram till bordet, eller användas som serveringsbricka, då är långträ rimligare. Den är lättare, billigare, och visar ådringen på ett sätt ändträ inte gör. Ådringen löper obruten genom hela brädan i stället för att brytas i ett mönster.

Långträbrädorna i katalogen är slutsålda för tillfället. Vill du ha ett mönster eller ett mått som inte ligger färdigt går det att bygga en bräda efter mått, och då ritas den upp medan du väljer.

Skötsel, kort

Handdiska med milt diskmedel och låt brädan torka stående, så att luften kommer åt båda sidorna. Aldrig i diskmaskin, värmen och vattnet spränger limfogarna. Olja in när ytan börjar kännas torr och ljus, hur ofta beror på hur mycket du använder den. En burk träbalsam följer med varje bräda.